Begravningsseder
och andra märkligheter
Bilden visar Samuel
Bengtssons begravning i Gamla Lundby kyrkby, Göteborg, 1908.
Samuel var född i Lycke (O) 3 nov. 1831 och han dog 2 juli 1908 i Lundby.
I likhet med många andra i trakterna kring Torsby pastorat i Bohuslän,
flyttade Samuel in till Göteborg där han blev skutskeppare på en båt som
"gick på" Vänern. Många av hans släktingar hade samma syssla
i det sjudande och expanderande Göteborg i slutet av 1800-talet. (Samuel
finns även på en av de visitkortsbilder i vårt FOTOGALLERI. Du kan
se bilden HÄR.)
När Samuels första
hustru, Cecilia Bengtsdotter, dog i Lundby 15 maj 1875 blev hans
kusin, handelsmannen på Lindholmen, Samuel Gabrielsson, utsedd som god
man för Bengtssons barn. Båda herrarna hette SAMUEL och båda var
födda i Lycke (O). Gabrielsson den 20 sept. 1830, och nästan
jämngammal. Båda kusinerna arbetade först som sjömän, men Gabrielsson
bytte yrke och blev handelsman.
Tolv år efter sitt
åtagande som god man, blev Gabrielsson morfar till den unge
studenten, Uno Almgren, som bilden nedan visar. När Uno Almgren, långt
senare i livet blev kyrkoherde i Halmstad, hände en märklighet. Han kom
då att bo granne med Samuel Bengtsson dotter, Anna Bengtsson, född i
Lundby (O) 25 nov. 1869. De bodde helt nära varandra trots att de båda
var 15 mil från sina födelseplatser. Ingen av dem hade dessutom minsta
aning om att de var släkt. Kyrkoherde Uno Almgren var dock beundrad och
kom att viga Annas son Östen, konfirmera hennes barnbarn, Kerstin och
Ann-Marie, samt döpa hennes dotterson Bertil.
Som en ytterligare
märklighet hade Uno Almgren Dragonen Sven Sadelfast som morfarsfar,
men Sven Sadelfast var också hans farfarsfar, då Unos föräldrar
var kusiner.
Göteborgs-Postens
artikel 7 aug. 1987
Datorns användning inom släktforskning var vid denna tid något extra
varför GP ägnade en större artikel på sin sista sidan åt mig och min
släktforskning. Vad hände?
- Jo, Uno Almgrens son, Bengt Olof, var bland de första som ringde för
att kommentera den. Vi hade aldrig tidigare haft kontakt, men nu ringde
han från östra sidan av Sverige. Därmed hade 4 generationer av
sadelfastättlingar fått kontakt med sina fränder på ett märkligt
sätt. Vem är det som rycker i trådarna där uppe?
Åter till bilden ovan.
Kistan som paraderar på två pinnstolar visar en
begravningssed som numera är borta. Det finns fler gamla seder som man
undrar över. Till exempel olika begravningssätt, kremering, gravutsmyckningar m.m.
Sederna har växlat starkt under människans utveckling och tycks göra
det än. Kanske kan du själv berätta om egendomligheter som du stött på i din forskning?
Hyrverket på Gårda i Göteborg
svarade på sin tid för transporterna från kyrkor och kapell till de olika
begravningsplatserna. Man använde utsirade vagnar förspända med vackra
hästar och kuskarna som körde dem var imponerande utstyrda med hattar av napoleonliknande
typ.
De bar dessutom silverbrämade dok över
axlarna. Denna verksamhet skedde långt in på 50-talet och kanske ännu senare. En bild
från denna tid har vi visat redan 2001, du kan återse den HÄR.
Vagn och kusk har där en något enklare utformning.
Har du själv bilder på gravar och
utsmyckningar som du undrat över?
Hör då av dig och delge oss detta. Själv har
redaktören tidigare undrat över de märkliga utsmyckningarna på Hagshults
kyrka och på Fryele kyrkogård i Småland.
DRAKHUVUDEN sitter överst på de smidda gravvårdarna. Dessa har en triangelform
och är belamrade med hjärtliknande löv. De har en mittstolpe som gör att de
lätt kan sättas ner i jorden för att bilda en enkel men mycket vacker grav.
Draken har jag aldrig funnit
nämnd i Bibeln varför man undrar över att symbolen tillåtits av prästerna
i gångna tider. Kanske var seden en kvarleva från kulturkrocken mellan
vikingatid och den första kristendomen? Någon redovisad forskning i ämnet
har jag aldrig lyckats hitta. Läs gärna mer
HÄR.
NB. Stämmer teorin
så flyter vikingablodet i GLIMTENs redaktör. / BM
|
%20Goteborg/Platinor%20o%20Olsson/SS028.jpg)
